BLOGG: Let us become Europeans – ett Erasmus projekt

Delaktighet i Europas framtid är viktig för både elever och lärare. Jämtlands geografiska läge, långt från den europeiska kontinenten, riskerar att ge en känsla av att inte vara en del av den. För att öka elevernas möjligheter till en närmare kontakt med Europa har samhällsprogrammets lärare fått ett EU-projekt som ska befrämja kontakter mellan lärare från olika länder och ge en djupare förståelse för det mångfacetterade europeiska arvet.

erasmus

 

Här kan du följa lärarna och se vad som händer dag för dag.

Söndag 27 november

Gränsen…

Det som jag tror har gjort allra störst intryck på oss alla – i alla fall på mig! – var gränsen mellan Marocko och den spanska enklaven Ceuta. Själva staden, belägen ute på en bergig udde, såg ut som ett fort i sig, men gränsen klargjorde tydligt att det inte är vem som helst som har rätt att passera gränsen mellan Afrika och Europa.

blogg-son1

Den spanska enklaven Ceuta

Inga fotografier tilläts i närheten av gränspassagen. En av anledningarna till detta var säkert samma som flygplatser anger om sina säkerhetskontroller. De andra anledningarna stavas kaos.

Gränskontrollen såg ut ungefär som en dubbel trafiktull längs någon tysk motorväg, med en station som marockanerna var ansvariga över och direkt därefter en annan, som spanjorerna och EU manövrerade. Eftersom allting gick så långsamt var köerna enorma (tänk typ färjekajen Rödby-Puttgarten). Mitt i trafikstoppet försökte mopeder avancera i kön och fotgängare gick kors och tvärs över det mångfiliga asfaltsfältet. Människorna som gick omkring där var antingen (1) helt vanliga fotgängare som tyckte att det var enklare att sick-sacka sig fram mellan bilarna än att ta gångvägen, (2) desperata människor som försökte klättra in under någon buss för att – förhoppningsvis levande – ta sig in i Fort Europa, (3) dagpendlare som mer eller mindre legalt bar europeiska varor över gränsen till Marocko, (4) poliser som försökte hålla ordning, eller, (5) helt vanliga marockaner som tröttnat på att sitta och vänta i sina bilar och därför spatserade runt med en cigarett i munnen för att prata med andra uttråkade chaufförer.

På något mycket märkligt sätt lyckades vår guide lotsa oss genom det här myllret på en knapp halvtimme. Att döma av köerna vi tilläts köra förbi, skulle övriga få stå kvar i åtskilliga timmar!

Kontentan av det här är inte att Marocko är ett uselt land vad gäller att hantera säkerhetsfrågor, utan snarare att den där gränsen är ofattbart svår – för att inte säga omöjlig – att passera om fel nations namn står skrivet på ens pass. Och, så klart, att den där gränsen är lika ofattbart åtrådd ATT passera.

Tillbaka i fastlandseuropa, efter en färjetur i Gibraltarklippans skugga, kände vi oss som hemma. Helt plötsligt var vi inte svenskar utan Européer.

blogg-son2

Flamenco-kväll i Sevilla.

blogg-son3

Bron till Sevillas Annersia… Det lilla tornet som skymtas vid andra sidan av bron är vad som finns kvar av ett av Inkvisitionens högkvarter…

Över och ut!

/ Erik

Tisdag & Onsdag 22-23 november

Den blåa staden

Efter en lång rad stopp vid olika historiska sevärdheter i Marockos norra hörn börjar vi låta oss övertygas om att Marocko kanske ändå inte är så olikt Spanien eller södra Europa. Här finns romerska byar, byggda i samma mönster som på andra sidan Medelhavet och ända upp i Norden. Här finns kristna kyrkor ombyggda till moskéer, istället för motsatsen som vi såg så många exempel på runt Sevilla.

blogg-tis-ons1

Vårt tredje nattstopp blir Chefcahaouen, Den blåa staden. Vår guide hoppas på att bli borgmästare här så småningom, så hela det lokala civilsamhället har engagerats för att få oss att imponeras av staden. Andalusiska musiker spelar, en lokal poet läser och en ungdomskör sjunger för oss. Alltihopa i den lilla trevliga hotellobbyn. Vi förstår ingenting av arabiskan, men det är uppenbart att det hela är mycket religiöst eftersom vart fjärde ord är Allah.

blogg-tis-ons2

I den blåa staden förväntas alla måla sina hus tre gånger om året (vid varje större religiös högtid). Detta har gjort Chefchaouen till ett populärt turistmål, och befolkningen – som i stor utsträckning försörjer sig på att sälja saker på marknaden – lite rikare. Vi får också höra att jämställdheten blir allt bättre. Även om i stort sett alla kvinnor (som vi ser; 80-90% av människorna på gatorna är män) bär slöjor har de valt detta själva. I alla fall enligt den potentiella borgmästaren. Därtill har frågan om kvinnlig arvsrätt börjat diskuteras, och vissa män hjälper ibland till när staden ska målas blå. (Detta är annars en traditionellt kvinnlig sysselsättning…)

blogg-tis-ons3

blogg-tis-ons4

(Och, ja!, det är kallt och det regnar här i de Marockanska bergen. Michael bär dock upp den nordiska stoltheten och går konstant i kortbyxor (till dunjacksklädda sydeuropéers stora förundran))

Över och ut!

/Erik

Söndag & Måndag 20-21 november

Afrika

Det är långt mellan Europa och Afrika. Inte i kilometer räknat, men på många andra sätt. Sevilla var ungefär som hemma. Det kanske inte var det som jag tänkte på först, men jag tänker så nu!

Efter att ha klivit av färjan i Tanger hade vi i uppdrag att orientera oss i staden i små grupper. Jag tror att vi alla kände oss lite illa till oss och oroliga. Människor satt längs gatorna med sina varor på filtar. Trånga gränder. Skräp överallt.

Men det händer saker, säger våra guider. Det blir bättre! Kung Mohammad VI satsar på Social Housing, som ger fattiga medborgare bostäder, och på stora infrastrukturprojekt som kopplar samman de större städerna med vackra, välbyggda vägar. Faktum är att just dessa nybyggda vägar framstår som bättre än de spanska! Svänger man av den tvåfiliga motorvägen landar dock bussen i en sörja av lera, vatten, stenar och djupa gropar…

blogg-son-man1

Bilder ifrån Tanger, Assilah, Tanger.

Väl på hotell Continental i Tanger kände sig dock Michael dubbelt besviken. Först för att han inte såg James Bond (som bodde här 87, i The Living Daylights). Sedan för att han inte kunde beställa sig en egen Dry Martini (muslimskt land).

Över och ut!

/ Erik

Lördag 19 november

Vi bygger tillsammans…

På väg hem i bussen efter en ”sightseeing-tur” på elva timmar. Det känns som att det är svårt att förklara vad som händer hela dagarna här, men det är väldigt många stopp, väldigt mycket information om väldigt intressanta (kultur)historiska fenomen. Och däremellan – när man egentligen  hade behövt tid att bearbeta och tänka lite – pratar man med lärare ifrån andra länder om alltifrån väder till skolfrågor och politik.

Det som verkligen fastnade hans mig idag var ett fort vi besökte i Carmona, på väg mot huvudmålet Cordoba. Platsen har varit befäst på olika sätt i två tusen år, och varje kultur som regerat här har på något sätt lagt till sin touch. Vi vet ju att det är så hemma också; vi firar våra kristna högtider på gamla hedniska tidpunkter. Skillnaden är kanske att det här blir så visuellt tydligt. Här har många katedraler ombyggda minareter som torn och moskéerna är byggda med gamla avlagda romerska marmorpelare. Och på fortet i Carmona kunde man med blotta ögat se fyra olika kulturers gemensamma verk:

blogg-lor1

Det blir så uppenbart att kulturer inte bara finns eller råkar uppstå. Kulturen är vad vi gör av vad som finns. Och råkar det nu ligga en hög med marmorpelare någonstans, så är det klart att man använder dem, på något sätt!

Över och ut!

/ Erik

Fredag 18 november

Sevilla i guld…

Efter en lång resdag (Europa är stort!) har vi idag inlett med en intensiv dag i Sevilla. Temat, skulle man kunna säga, har varit guld. Vi har varit i palats, arkiv, rådhus och museer. Sevilla fungerade som mottagarstaden för allt det guld och all lyx som skeppades hem ifrån Den nya världen, och överallt syns spår av detta:

blogg_fre1

Väggdekorationer, biskopskappor och hela kyrkor pryddes av det nya överflödet.

 

Vi här dessutom sett Columbus grav, rummet i vilket de spanska sjömännen ritade och sammanfogade sina kartor över världen och Isabella I:s sovrum.

Och så fick vi också höra en spännande teori om dollar-tecknet. Symbolen nedan representerar Herakles stoder vid Gibraltar sund. Sägnen säger att det på dem stod nec plus ultra (ingenting längre bort). Karl V ändrade på dessa ord och tog dem som sina och hela det spanska väldets motto: plus ultra (längre bort). Med det syftade han förstås på Amerikas rikedomar. Han behöll symbolen, tryckte den på de nya guldmynten, och om du bara vrider lite på banderollen, så att den bildar ett S, medan du låter stoderna stå kvar, vet du varför dollartecknet ser ut som det gör…

blogg-fred2
Över och ut!

/Erik

Tisdag 15 november

På väg…

erasmus-blogg-1

Nu är vi snart på väg mot Sevilla och Marocko för att delta i projektet Let us become Europeans. Väskorna är packade för resan ifrån de norra delarna av EU ner till Spanien och ytterst en av Europas allra sydligaste delar: enklaven Ceuta i Marocko.

Här i det rika nordvästra hörnet av EU hör vi ofta närmast nedlåtande saker om Sydeuropa. Där går man omkring i månader utan att kunna bilda regering. Där jobbar ingen; antingen är man arbetslös eller så har man gått i pension. Där lurar EU:s nästa finanskris med svaga banker och låg skattemoral. Länderna har till och med fått ett eget tillmäle, vilket en upprörd portugisiska berättade för mig om i somras:

”Do you know what they call us? They call us PIGS!”

De Sydeuropeiska länderna är ”grisländerna”, PIGS (Portugal, Italien, Grekland och Spanien). Jag hade inte förstått att man tog illa vid sig av det här. Jag tänkte att det var mer som BeNeLux eller Norden, men så verkar det alltså inte vara… Sydeuropéerna känner att vi ser ner på dem!

Och snart är vi alltså på väg! På väg mot ett grisland!

Över och ut!

/ Erik