En krönika från Kuben

Kom och läs våra krönikor i kuben!
Med artikel 25 som utgångspunkt har Sa14A skrivit krönikor som du kan läsa under vecka 16 i Kuben.

Detta är ett samarbete med svenska och samhällskunskap, och klassen fortsätter nu med en analysuppgift om vår svenska välfärd.
Välkommen!
Önskar Sa14A, Karin Wahlstedt Green och Eija Tuunanen

Här är en av krönikorna:

Inget ”vi och dom”

Jag trycker Teddy närmre intill mig och kryper längre ner under täcket. Klockan är strax efter midnatt, det är onsdagskväll och pappa kom precis hem. Jag vaknade utav att han ramlade in i hallen och smällde igen ytterdörren. Mamma har också vaknat nu. Dom skriker på varandra och mamma gråter. Jag hör glas krossas och någon utav dom smäller igen en dörr. Nu är det tyst. Jag håller om min nalle hårdare än förut, kryper längre ner i sängen och hoppas på att få somna snart och att jag får vakna upp till hur det var förut, då allting var bra. Då mamma och pappa var glada och sams med varandra. Då pappa inte drack och då mamma inte var ledsen.
Jag längtar tills skolan imorgon, där känner jag mig trygg. På skolan är jag inte rädd. Inte får någonting över huvud taget. På skolan är det inga som bråkar och på skolan finns det ingen som dricker öl eller stark sprit, som pappa och hans högljudda och lite läskiga kompisar brukar göra i vardagsrummet. Jag tycker inte om när de är hemma hos oss. Pappa dricker lätt lite för mycket när han är med dom och han kan ibland bli våldsam och aggressiv. Särskilt mot mamma. Dom kvällarna brukar mamma sova inne hos mig på mitt rum. Hon brukar hålla om mig, och jag håller om Teddy lika hårt. Jag brukar se att hon är ledsen, men hon brukar säga att hon inte är det. Hon brukar försöka att få mig att sova så fort som möjligt och hon försöker intala mig att pappa säkert mår bättre imorgon. Det har stämt ibland och ibland inte. Oftast inte om jag ska vara ärlig.

Detta kunde varit jag, eller vilket barn som helst. Allt för många barn och ungdomar utsätts för missbruk inom familjen. Det kan både vara en mamma, en pappa eller ett syskon i familjen som kan ha problem med antingen alkohol eller någon slags narkotika.
Enligt drugsmart.com har man skattat att år 2000 växte 29 procent av alla barn under 18 år i USA upp i en familj där missbruk förekom och en undersökning som gjordes i 16 europeiska länder år 1998 visade att 7-12 procent av alla barn under 15 år upplevde samma sak. 2008 har man gjort en skattning i Sverige som visade att 20 procent av alla barn växer upp i en familj där minst en av föräldrarna är riskkonsumenter.

Jag heter Lisa, jag är 16 år och jag är en utav de alldeles för få ungdomar i världen som inte har växt upp med något slags beroende eller missbruk inom familjen. Jag har aldrig behövt varit rädd för att fira jul, midsommar eller någon annan högtid då det serverats lite mer alkohol på bordet. Jag har aldrig behövt varit rädd för att mamma eller pappa ska komma hem sent berusad eller påtänd.
Men det är inte alla barn och ungdomar som känner den tryggheten. Det är fel. Fel. Fel. Fel. Exakt alla ska ha rätt att känna sig trygg och hemma i sitt egna hem med sin egna familj. Ingen skall diskrimineras. Alla skall ha rätt till välfärd, lycka samt rätt till tillräckligt levnadsstandard. Det skall inte vara något ”vi och dom,” det skall vara vi. Och tillsammans kan vi hjälpa utsatta barn och ungdomar som lider av missbruk inom familjen.

Statistik: http://www.drugsmart.com/fakta/missbruk-i-familjen/
(Lisa heter något annat i verkligheten)