Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann

Till en början så hatade jag Jonas Jonasson för det lidande som jag i min roll som butiksbiträde i en av Sveriges största bokkedjor fick utstå under sommaren 2010. Alla dessa utskällningar jag fått för att hans bok råkade vara slutsåld men att fler böcker var påväg ”Påväg!? Jag vill ju läsa den nu!”.  Näe, Jonas, du var verkligen ingen favorit, din bok skapade stress och resulterade i att jag fick utskällningar för min blotta existens. Boken som jag pratar om är alltså Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann skriven av Jonas Jonasson.

hundraaringen_som_klev_ut_genom_fonstret_och_forsvann-jonasson_jonas-15124752-frnt

 

 

 

Jag bestämde mig för att INTE läsa ”Hundraåringen” av den anledningen att innehållet i boken redan var uttjatat, jag visste allt (oj vad fel jag hade) efter att ha lyssnat på kunder som inte pratade om annat än hur fantastisk boken var. En hundraåring lämnar sitt kalas och flyr, ja so what? Pensionärs drama har aldrig lockat mig, det skall vara explosioner, spänning eller bara jäkligt bra. Men jag tog mitt förnuft till fånga och började läsa, det ångrar jag inte för en sekund.

Jonas Jonassons Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann tar oss med på en historisk resa genom Sverige och världen. Vi får möta många intressanta personer under färden. Kändisar som Stalin, Mao, Franco, Truman, Churchill och vi får inte glömma det kanske mest otippade mötet, Albert Einsteins korkade bror Herbert Einstein. Vi möter dessa personer genom hundraåringen Allan Karlsson som avviker från sitt hundraårskalas för att återigen göra världen osäker. Boken berättas genom två parallella berättelser, Allans liv som nybliven hundraåring från att han kliver ut genom fönstret, samt händelser ifrån hans tidigare liv. Man kan säga att Allans liv börjar med att han leker med sprängmedel i trädgården, tar sig vidare till Spanien och spränger broar för att senare finna  lösningen på atombomben. Mycket pang pang med andra ord, men också många roliga konversationer och heltokiga vändningar. Galenskapen finner inga gränser mellan varven och jag måste flera gånger lägga ifrån mig boken, gå ut på balkongen för att andas en stund.

Hundraåringen påminner väldigt mycket om Forrest Gump, huvudpersonerna tar sig igenom flera historiska händelser som påverkar hur världen ser ut idag utan att egentligen vara medvetna om vad de åstadkommer. Jag älskade Forrest Gump, men frågan är om jag inte älskar Allan Karlsson ännu mer. Jag är lite rädd för att filmatiseringen av boken (som spelades in under sommaren 2012) kommer att förstöra historien, att många saker som är så fruktansvärt bra i boken kommer att försvinna och på så vis förstöra helheten. Det är upp till Felix Herngren som står för regin, att rätt händelser från boken är med i filmatiseringen. Därefter är det upp till Robert Gustavsson som har den eminenta uppgiften att agera 100-åring-på-flykt, att lyckas med sin tolkning av Allan. Tack vare den enorma succé som boken varit så har Felix och Robert en sjuhelvetes press på sig att lyckas, jösses vad stressigt och jobbigt det måste vara. Jag hoppas också att författaren Jonas var med vid inspelningarna och såg till att allt ”gick rätt till”.

Jonas Jonassons bok förändrar inte världen, eller Jonas gör inte en Allan och förändrar världen. Men hans bok bjuder upp till trevlig läsning och många skratt, på så vis kan man kanske säga att den förändrar världen? Eller i alla fall skapar ett välmående hos sina läsare. Jag mådde superbt under de 392 sidorna som jag fick spendera med Allan Karlsson. Så nu Jonas, nu är du en favorit.

Spika fast era hattar i huvudet, för den här boken är fantastiskt rolig. Låt oss hoppas att filmen håller samma standard (nej, jag har inte sett filmen än).