Jag läser vanligtvis inte skräck för att – tja, jag är en fegis.

De odöda

de_ododa_skrackberattelser_av_bla_johan_ajvide_lindqvist_johan_theorin_ake_edwardson_amanda_hellberg_och_anders_fager-19017230-frnt

En samling skräcknoveller av flera bekanta författare. Gick och kollade på denna novellsamling under en längre tid, vände och vred på boken och mumlade upprepande för mig själv att jag inte var mycket för skräck. Plockade så småningom ner boken och gav den en chans. Någonting som jag inte ångrar.  Trots att strömmen gick efter två minuters läsning av novell nummer två så bet jag ihop, mitt gamla befäls slagord ekade i huvudet:

– Har du ont i käkarna?
– Nej!
– Bit ihop då förhelvete.

Stearinljus och inget tittande i badrumsspegeln (ni som har läst samlingen förstår vad jag menar) var det vinnande konceptet för att inte bli överdrivet nervös.

Jag vill säga att De odöda bjuder på blandad kvalité, några supernoveller med bra story som jag gärna sett en hel bok om. Några säkra klassiker som levereras av Edgar Allan Poe och H.P Lovecraft, sen halkar även Selma Lagerlöf in på ett hörn. Har dock aldrig gillat henne, det är många traumatiska barndomsupplevelser som ligger till grund för detta. Bland de inte fullt lika gamla författarna finns bland annat John Ajvide Lindqvist, Johan Theorin och Åke Edwardson.

Blandad kvalité betyder i mitt fall att det var två noveller som jag inte alls gillade, sex som jag tyckte var bra och två stycken som var helt suveräna. När jag lyssnat på vad andra har tyckt om novellerna så skiljer det sig väldigt från person till person. Jag har dock inte hört någonting negativt om samlingen som helhet, utan det är några noveller som folk uppskattar och några som man uppskattar mindre. Vilket är styrkan, det finns någonting som passar alla. Så länge man inte avskyr skräck, då finns det ju alltid annat.

Novellerna får en att känna ett visst obehag. Läsvärt? Absolut.