Spionage

Med anledning av det som pågår i Sthlm:s skärgård finns det utrymme för några rekommendationer som tar oss tillbaka till kalla krigets dagar.

 

Anders Jallai har skrivit tre uppmärksammade romaner som fokuserar kring ubåtskränkningarna, mordet på O. Palme och Estoniakatastrofen. Gillar man thrillers och spionromaner så är detta definitivt någonting att fatta tag i.

jallai_spionen

Det är inte bara Ryssarna som spionerar på oss, genom åren har också Sverige bedrivit signalspaning mot Ryssland. En händelse som särskilt uppmärksammats är nedskjutningen av DC-3:an och Catalinan. Christer Lokind, tidigare överstelöjtnant inom flygvapnet, släppte under 2014 en bok om DC:3ans öde. Signalspaningsplanet som försvann 1952 och sedan hittades på Östersjöns botten 2003, nedskjuten av Sovjet.

biblioteket_lokind

Projektledare för sökandet efter DC-3:an var förövrigt en tidigare nämnd författare ; Anders Jallai. Under 2004 sändes en dokumentär på SVT om sökandet, nedskjutningen och bärgningen av planet under namnet DC:3ans sista resa, en väldigt sevärd dokumentär! Dokumentären och boken är också väldigt intressanta att jämföra eftersom DC-3:ans färdrutt skiljer sig åt. Detta beror troligtvis på att nya uppgifter tillkommit allteftersom hemlighetsstämplar suddats ut.

 

I nyhetsrapportering kan vi följa diskussionerna om ett stående försvar på Gotland, varför? Det är en mycket viktig ö ur strategiskt synpunkt. Detta har Lars Wilderäng tagit fasta på i sina fiktiva böcker där vi får följa soldater i Försvarsmakten när Ryssarna invaderar.

wilderäng

Vill man läsa mer om ubåtskränkningarna som pågick under 80-talet så har Ola Tunander (forskare vid fredsinstitutet PRIO) skrivit ett flertal böcker på området, en av de som diskuterats flitigt är Spelet under ytan. Tunander får kritik av bl a Bengt Gustavsson (ÖB 1986-94) som skriver följande i Historisk tidskrift.

Efter att än en gång ha stiftat bekantskap med Tunanders fantastiska historia beslöt jag mig för att följa upp en del av de otaliga hänvisningar han gör och fann då att han i många fall övertolkar eller feltolkar texterna, för att inte säga far med ren osanning. (Gustavsson 2008, s. 3).

Detta är någonting som vi brukar beröra på källkritiken, hur viktigt det är att alltid försöka gå till primärkällan (informationens ursprung) eftersom information kan feltolkas, misstolkas och förändras när en sekundärkälla förmedlar informationen. Tunander svarar senare (2009) på Gustavssons artikel med en egen artikel i samma tidskrift.